My Secret Thoughts

Silence ..

2010-11-02T06:47:00.003+01:00

Och nu kommer den stora tystnaden. Den där jag avskyr så mycket!Han försvinner överallt..
Men har man sagt A får man säga B. Och jag har ju faktiskt talat om för Honom att jag var elak av en anledning.
Vad hade jag väntat mig? Fast jag behöver ju inte gilla läget för den sakens skull. Vantrivs just nu =(

Tar antagligen ett tag innan såret slutar blöda, en skorpa bildas för att så småningom trilla av och lämna ett ärr som blir kvar ...

Den som ger sig in i leken får leken tåla .. så skyll mig själv pucko!

Cut me free ...

2010-10-31T10:05:00.003+01:00

Jag var tvungen att vara elak igår. Jag gjorde bara det som jag kände var bäst för oss. Jag har väntat i veckor. Du klarade inte testet. Om du hatar mig så går det fortare över..! Förlåt. Jag älskar dig vansinningt mycket..

Men

Vi ingick ett avtal sist. Vi lovade varandra vissa saker. Jag skulle inte älta gammalt och tjafsa och du skulle bättra dig på vissa punkter ..
Jag har väntat på en förändring .. Väntat på att Du ska tycka att min önskan är viktig. Väntat på ett "jag älskar dig" nyktert - rakt upp och ner - inga krusiduller. Men Du kan inte säga det och då vacklar jag, känner mig osäker och oälskad
Och när jag nu "krävde" , önskade och ville så siktade Du mot hjärtat och sköt ett stort hål i det, la ringen på bordet och övergav mig .. igen!
That hurts så mitt beteénde, kall, elak och okänslig blev ett försvar mot veckors intryckta känslor ..

Jag höll i alla fall min del av avtalet .. Jag har försökt älska Dig utan gränser och inte tjafsa, ha "åsikter", älta .. tills igår .. då kom det upp till ytan igen ..

Visst! Epic Fail by Me .. But hey! Även jag blöder om Du skär i mig =(

Loser

2010-10-03T07:20:00.002+02:00

Hans födelsedag. Ett år äldre.

Och jag märker redan tendensen på panik. Inte jag. Han!
Åldersnojjan slår mig rakt i ansiktet. En käftsmäll. Ett wake-up-call
Ett sms mitt i natten skvallrar om att han ojjar sig över sin situation. Vad händer nu då? Blir jag dumpad för att rädslan knackar på och livet gör sig påmint?

Kam jag inte bara få älska i fred?

Rest My Case

2010-07-13T11:02:00.002+02:00

Vad säger man när allt redan är sagt?
Vad gör man när allt redan är gjort?

Från Och med mars månad så har den här bloggen varit överflödig.
Jag behöver inte längre min svarta ventil.

Just nu har jag allt jag behöver.
Min semester. Mina barn.

Min Kärlek :)

Trevlig sommar på Er.
(Jag läser Er fortfarande)

Kiss

2010-06-11T16:22:00.003+02:00

Imorgon ska jag på Kiss. Jag är ingen stor fan av de men jag följer med som polare..

Jag, Han & Hans bästa vän.

Jag kommer därifrån idag. Glad, nöjd & tillfreds..
Men något gnager. Jag vet inte vad det är och när jag föreslår att han packar ihop sig och kommer över till mig så förstår jag plötsligt vad det är. En tristess. Ledsamhet. Orkeslöshet. Matthet.

Han vill att jag kommer tillbaka ikväll..

Jag får se om jag orkar. Jag är trött. Och jag är inte sugen på att hänga hemma hos honom ikväll... Så jag stannar kanske rent av hemma...

Va? Vasarusaru?

2010-06-08T15:40:00.002+02:00

Han verkar mer "svartsjuk" än vad jag nånsin varit.
Och då bör ju tilläggas att jag banne mig haft skäl till det..

Han - Du är så flirtig..
Jag - Eeehh, ursäkta, vad menar du?
Han - Ja, du är ju sån av naturen. Lite flirtig så...eller?
Jag - Hmm...men det va ju de goa,glada och öppna positiva sidorna du föll för hos mig..?
Han - Jag vet! Och jag vill inte ändra en endaste sak hos dig! Men jag tycker ändå att du är flirtig

Jaja, så är det. Och jag tänker minsann fortsätta vara den jag är. Han har haft tre och ett halvt år på sig att vinna mig till sin. Nu får han allt finna sig i att jag inte tänker ändra på mig. Nope, no can do, det tåget reste för längesen.

Jag vet inte om jag kan

2010-06-03T17:01:00.003+02:00

Jag vet inte ens om jag vill.

Lugnet börjar lägga sig och kärleksförklaringar av alla de slag haglar över mig.
Ja, från samma man som tidigare behandlat mig som en sopa. Så ärligt? Nej, jag vet inte om jag vill, och på frågan om jag ville vara ett par med honom igen så svarade jag

- Tack, men nej tack =)

Kanske inte så mycket för att jag INTE ville utan för att jag vet hur han blir, och då förlorar vi det vi har. Det är inte värt det. Tror jag...

Minns Du?

2010-02-15T09:56:00.000+01:00

Minns du..?

Minns du hur du frågade hur jag ville ha det? På lucia? Minns du vad jag svarade?

-Jag vet inte hur jag vill ha det. Men jag vet hur jag inte vill ha det! Jag vill inte gå tillbaka till det gamla..

Och det står jag för.

Minns du att jag frågade dig om du bad mig att bli din pga. medlidande? Idag tror jag snarare att det berodde på en oro från din sida. En oro att förlora mig. För jag tror att du visste att jag redan då var på väg bort. Bort från dig och känslan av att inte vara önskvärd. Bort från förnedring. Jag var ju redan då ganska mätt på att bli behandlad som luft och ingenting. Trött på det ständiga hotet om lyckan du sökte och som jag inte kunde ge dig

Minns du vad du svarade?

-Jag har tänkt på det här i flera månader..

Sen rabblade du upp ett stort antal anledningar till varför du älskade mig…

I flera månader sa du att du hade funderat över oss. Säger du så, så är det kanske så. Men mitt förnuft säger annat. Det är inget som upptar mina tankar direkt, men det jag däremot tänker på är vad som skulle ha hänt om jag sagt nej. Om jag hade följt min magkänsla och sagt tack, men nej tack åt ditt förslag. För jag kände redan där att vi inte skulle fixa det hela. Nu gjorde jag inte det. Jag grep efter halmstrån. Jag ville inte förlora dig så jag tänkte väl som du att det var värt ett försök. Jag tror att vi båda visste att det inte var vår grej. Att vi inte är ämnade för varandra i ett sånt traditionellt förhållande

Och nu vet vi att så är fallet…

Återigen står jag ensam

Kärlek ..

2009-12-30T22:03:00.001+01:00

Jag har så otroligt mycket kärlek i mitt liv just nu ...

Återfall i tankarna...sommaren -08

2009-12-23T21:24:00.003+01:00

Ska vi prata förnedring? Ok. Vi pratar förnedring. Förnedring är när du ringer och säger att du älskar mig och saknar mig. Förnedring är när vi bestämde att träffas trots att du hade en flickvän. För du kunde inte vara utan mig. Du älskade mig och saknade mig. Förnedring är när vi tillbringar hela natten uppe på berget i regnet. Med kärlek. Äkta kärlek. Och när du frågar om jag kan stanna kvar när morgonen kommer. Hur hon messar på morgonen och du säger till mig; stanna kvar, va med mig. Hur hon kommer till tanto och hur vi i regnet går till bolaget och införskaffar bira. Förnedring är när vi sitter där på berget och jag agerar narr och roar dig och ditt lammkött. Hur du ber om min åsikt om hur hon är. Förnedring är när jag ger upp och åker hem och du går hem med ditt lammkött. När du senare vill ha mig. När du senare vet att du inte vill ha henne. När du senare inte gör slut med lammköttet utan vill ha oss båda. Förnedring är när man blir sagd till att man är älskad men lämnad för något annat intressant. När jag sen säger att jag delar inte så försvinner du en stund. Förnedring är när du senare tar kontakt för att du inte kan vara utan. Igen. Du gör slut med lammköttet men träffar henne i smyg. Jag vet. Jag känner. Det är förnedring min vän ..
Förnedring är inte när jag säger att du tänker med ballarna och velar dig igenom livet. Förnedring är inte när jag säger att du sitter vid datorn och ‘förälskar’ dig i nån som bara är en bild. Nej, min älskade, förnedring är att bli älskad men lämnad åt vargarna för något som egentligen inte existerar…

2009-12-21T17:53:00.002+01:00

Och vad tror ni händer då? När jag väl vänt ryggen?

Jo, han vänder helt och ber mig vara Hans, bara Hans och ingen annans.

-Njaa, det beror på! (spelar svår, spelar hård fast jag är mjuk som ost)
-Varför?

-Jo, för att jag inte kan vara ifrån dig. Jag vill inte vara ifrån dig. Jag står inte ut med att Du inte finns i mitt liv...bli min...

Det är över nu..

2009-11-26T18:42:00.004+01:00

...kriget är slut. Vi är slut. Jag är slut.
Men det gör inget. Jag är inte ledsen. Jag är inte arg.
Jag är ingenting just nu och det känns så bra.

Många turer har det blivit under dessa två och ett halvt åren som gått med Honom. Många tårar. Många hårda och brutala ord. Men inte mer. Nu är det över...

Jag lyckades äntligen gå min väg. Ritsch, snabbt som när man sliter av ett plåster. Vände Honom ryggen och vågade trotsa min rädsla att förlora Honom.

So what? Han va inget att ha till att börja med.

Nejmen det här funkar ju för mig just nu ...

2009-10-19T17:35:00.003+02:00

Joråsatteh...det går framåt. Jag är uppåt. Jag är stark. Jag är som en gås som låter dropparna studsa av mitt yttre. Bättre än så kan jag inte beskriva mitt nu.

Strulet...ja, han ni vet...vi ses, vi härjar, vi har sex och vi bekräftar varandras ego titt som tätt. Jag har låtit honom förstå att han inte är mitt allt. Jag har visat honom att jag försvinner om han tar mig för given. Jag har också låtit honom få veta att jag faktiskt, helt ärligt och till hundratio procent, INTE vill ha honom som pojkvän. Han skulle inte kunna vara mig trogen och det skulle innebära otrohet och brustet hjärta. Been there...och det är nog en av anledningarna till att jag inte haft 'pojkvän' sen jag skilde mig för tio år sedan.
Så jag håller en distans som jag vet är bra för mig och tar lite livet ur honom. Men that's life...kan han så kan jag, och det är trots allt hans spelregler från början.

Tror att det är klokt att inte försöka analysera allt hela tiden så den här 'svarta' bloggen har legat nere lite. Jag har inte för avsikt att lägga ner den men jag orkar inte älta allt just nu...så lite gladare toner kanske? =)

Nu är det middag med mina gossar som gäller..så på återseende/hörande/läsande så länge

Be brave
/L

Hey you!!

2009-09-26T11:33:00.004+02:00

Spanade just in filmen;

He's just not that into you

Shit vilken bra film...grina som f*n...så träffande!
Jag lärde mig just nåt nytt...

If a guy is treating you like he doesn't give a shit.
He genuine doesn't give a shit..!

Wake-up-call? I think so =)

Hejdå

2009-09-05T22:59:00.002+02:00

Jag tar tillbaks det jag sa tidigare. Han kan fortfarande göra mig arg och sur och irriterad.
Jag blev så arg att jag tog bort honom som vän på facebook.

Nerförsbacke...

2009-09-05T08:41:00.006+02:00

Määh orka deppa !!
Senaste tiden har styrkan hållt i sig. Jag är på väg bort och på så sätt kommer vi varandra närmare. Han kan inte längre göra mig irri, arg eller sur. Ledsen, ja, men inte irri, arg eller sur! Jag har skaffat mig ett skyddshölje i form av superpositiv energi. Vilket ligger nära till hands för mig som person. Det är faktiskt tiden med honom som gjort mig neggo. Tro´t eller ej men i mina vänners ögon är jag 'Sunshine' . I hans ögon också. Jag är hans solstråle. Han vet att han vid flertal tillfällen svikit och sårat. Men det han inte vet är hur dåligt jag egentligen har mått vissa månader. Men vår bubbla är magisk. Så fort vi ses så försvinner ALLA orosmoment och i dagsläget är det han som är mer orolig att jag ska försvinna. Kan mycket väl bero på att jag inte är hemlig med att det finns intresse från annat håll. Det är ingen hemlighet. Och det är han som satt ribban så han får ta att jag gör som han. Genast märker jag då att oron tilltar. Jag lovar. Jag gör det inte med flit. My intetion is not to rub it in på något sätt. Det bara blir så att folk hör av sig och visar ett intresse för mitt sällskap. Inga konstigheter.

Just ja. Jag lämnade honom nyknullad i sängen hemma hos honom igår morse och inatt skickade han två mess med orden 'ring mig' . Men jag sov. Så jag varken svarade eller ringde honom. Undra va han tänkte om det? Det har aldrig tidigare hänt =)
1-0 till mig..jippi

Svårt svårt svårt

2009-08-22T15:34:00.005+02:00

Så svårt att låta bli att inte säga nåt.
Han ignorerar mig fortfarande. Ja, eller bryr sig iaf inte om att säga nåt. Inga sms, inga kommentarer eller svar på mina kommentarer på fejjan...ingenting på MSN, han är inte ens online.
Jag har börjat 'flytta' över mina kontakter på MSN till en ny adress. Han har inte fått nån inbjudan dit...inte än iaf. Jag har nämligen planerat att slippa se honom ..

Jag har inte skurit av helt. Skickat nåt -Läget annars då-mess, men varit jäkligt noga med att inte låta desperat eller längtande. Inte efter det han skrev att jag va så jävla på jämt. Det gjorde ont, för jag är inte så på som jag skulle kunna vara..eller har varit för den delen..

Det går som i vågor. Tankarna. Först positiva sen över till negativa. När dom positiva tankarna kommer så övertygar jag mig själv att jag kan jag kan klara mig utan honom. När dom negativa, destruktiva tankarna tar över så är jag övertygad om att han träffat nån. Eller att han inte vill träffa mig pga dåligt samvete över nåt han inte berättar. Eller att han helt enkelt är tyst för att glömma..

Miljoner...ja lite överdrivet kanske, men många, många tankar och frågor..
Hur bär jag mig åt för att tänka positivt?
Hur gör jag för att stanna i dom tankarna?
Ska jag våga bryta mig loss?
Vad har jag att förlora?
Vad är det för halveringstid på ett komposterat hjärta?
Hur länge ska jag behöva vänta på att komma vidare?
och slutligen
Vad vinner jag på att stanna???

Jag vill söka nya vägar. Nya diken att trilla i. Jag har inget emot att 'förhållanden' dippar mellan varven...blir mer omväxling på det viset, men jag orkar inte med dessa djupdykningar som vi har.
Han & Jag.
Det är antingen skitbra eller så är det skitdåligt !
Nothing in between. Jag orkar inte pendla mellan hopp och förtvivlan. Jag kan inte se anledningen till att jag ska göra så heller.
Så egentligen är ju svaret på vad jag bör göra (för min egen hälsas skull) enkelt:
Lämna....

Allt har sin gång...

2009-08-19T09:25:00.008+02:00

En underlig känsla av styrka har landat i mitt inre. Tyvärr känner jag mig själv, så jag antar att det bara är tillfälligt.

You say you love me, you say you miss me...but you don´t want to see me..?

Det är dagsläget. Sen semestern har vi träffats en gång..på nästan tre veckor. En gång! Och då va han OFF och konstig, full,tråkig och otrevlig. När lördagen kom så åkte jag hem. Detta hör verkligen till ovanligheterna, jag brukar stanna hela helger. Men jag tänkte att han skulle be mig vara kvar och följa med honom till hans polare som behövde lite datahjälp. Utan min hjälp att fråga...typ leda samtelet in på ämnet. Där tog stoltheten över och vi bestämde att vi skulle höras senare.

Och

(Det blev ingen önskan senare om att jag skulle komma tillbaka, bara en massa hintar. Det räckte inte, jag ville ha en direkt fråga. För att få känna att han verkligen ville ha mig där.)

Jag statuerade ett exempel och lämnade honom. Jag ville att han skulle förstå att jag hellre åker hem än att hänga med honom på nåder. Jag vet att han ville att jag skulle följa med, men kan han inte säga det rakt ut så får det vara. Jag har bestämt mig för att sluta vara rädd för att 'om jag inte..' 'om han kanske träffar...' Händer det så händer det. Que sera, sera liksom. Mitt intresse börja sina, mitt tålamod likaså, och detta känner han av.
Jag fick dessutom höra att jag va så jävla på hela tiden. För att jag undrar varför han verkar undvika mig. Aldrig online, svarar inte på mess, ignorerar...
Jag har sagt att jag inte förstår. Att gå från 'du är det bästa som har hänt mig/jag kan inte vara utan dig/jag älskar dig' till total nonchalans/tystnad..

Men jaha, jag går väl av då´ra! Inga mer inviter, inga mer mess...nu ska jag vänta ut honom.
Om jag kan.

Ber om ursäkt för detta röriga inlägg, men jag kan inte sortera saker i min hjärna just nu

Nja..jag vet inte jag...

2009-08-01T18:56:00.003+02:00

Shit va sommarn försvann. Jobb på måndag igen. Ångest.

Annars har det varit upp och ner hos mig...mest ner faktiskt. Har inte ens orkat bry mig om mina 'bekymmer' och har så gott som bott hos honom under ledigheten. Vad säger man? Det som kändes så pissigt tidigare känns inte så pissigt längre. Mitt enda bekymmer just nu är om jag ska orka med att trassla vidare eller hoppa på andra tåg som står och väntar på mig. Jag behöver ju faktiskt inte stanna längre om jag inte vill. Valet är mitt. Jag behöver ju bara bestämma mig.Jag behöver bara finna mod till att inse att jag kan leva utanför vår bubbla.
Jag tror att vi kommer att hålla på så här ända tills Han eller Jag hittar annat tidsfördriv. Och då tror jag dessvärre att även vänskapen går åt helvete. Vi är för involverade i varandra, känslomässigt, för att detta ska sluta väl.

Har läst och följt era bloggar hela sommaren men har själv inte uppdaterat något alls. Det får bli en annan dag för just nu är jag nöjd och glad och i mindre behov av att kladda ner mina tankar i min 'svarta' blogg =)

Peace out for now

2009-06-15T23:49:00.004+02:00

'Utmanad' av Frk Framtid svarar jag på denna lista =)

Fyra jobb jag har haft:

Gottgörare på Marabou (innan jag fick barn och kunde jobba skift. Kanske det roligaste jobb jag haft)
Tagit hand om gamla och sjuka på ett sjukhem som vårdbiträde
Telefonförsäljare (tvi vale)
Barnskötare på förskola

Fyra filmer jag kan se om och om igen:

Stockholm boogie (Bara ett måste i mitt patetiska liv. Blir så lyrisk)
Boondock saints (Så bra story och genomtänk. Ja, och j****t snygga gossar =))
Liftarens Guide Till Galaxen
Sen tog det stopp

Fyra platser jag har bott på:

Bara i den lilla hålan jag fortfarande bor i
Dock på flera olika adresser =)

Fyra tv-serier jag gillar att titta på:

Näe Tv är inte min grej längre. Förr? Ja, men då får vi gå långt bak i tiden
Lödder (ehh 70-tal?)
The young ones (80-tal)
Vänner (80-90-tal)
Sen har det väl varit en och annan ’kort-serie’ som ex
Tusenbröder och True blood

Fyra platser där jag varit på semester:

Norrtälje (sommarställe som barn. Det var tider det )
Gambia (skräckblandad förtjusning)
Lanzarote (som alla andra, typ)
Öland (där jag lätt skulle kunna bo sommartid)

Fyra sidor på nätet jag besöker dagligen:

Mina egna bloggar
Era bloggar
Facebook
Spotify

Fyra favoriträtter:

Korvstroganoff med ris
Kinawok med jordnötter
Kyckling i all form. Likaså..
Fisk

Fyra ställen jag skulle vilja vara på nu:

Med mina fina vänner
På en solig plats med mina älskade barn, långt bort från allt elände
I famnen på han med stor H. (Om han nu finns)
(Men det som troligen ligger närmast till hands;)
I sängen, sovandes. Trött som bara den…

Gonatt på er

Snart så...

2009-06-15T22:05:00.002+02:00

Det kryper i kroppen på mig. Jag klättrar på väggarna. Fortfarande inga inviter sånär som på ett väldigt barnförbjudet MMS igår kväll. Jag misstänker att han 'tar tempen' och kollar om jag fortfarande finns och kanske rent av fortfarande är intresserad. Det är jag. Det vet han.
Än en gång boostade jag hans ego. Shame on me. =(

Och pissvädret gör ju inte saken bättre... !!

Tröttsam

2009-06-05T22:03:00.004+02:00

Om jag upplever mig själv som tröttsam?
Vad ska inte andra göra då??

Bara en kort reflektion såhär på fredagskvisten
Ensam&Lonely
Med gott sällskap av endast karamellkungen och
(running right now)
My name is Earl

No More Dipp

2009-06-04T06:54:00.001+02:00

Ahhhhh. Trots sämre väder mår jag soligare än på länge.
Dippen är över och jag hoppas det goda humöret är här för att stanna =)

Orkar inte...

2009-06-01T20:53:00.003+02:00

Nej. Jag orkar inte idag.
Orkar inte sitta och vänta.
Orkar inte sitta och undra.
Orkar inte längta.
Orkar inte sakna.
Orkar inte med nätet.
Orkar inte med MSN.
Orkar inte förklara.
Orkar inte ...

Svar på tal

2009-05-30T13:33:00.006+02:00

Han älskar mig mot sin vilja.
Först ville han ses. Sen ställde han in det med ett;

..kommer bara bli tjafs känner jag..

Jag straffas alltså för att han inte vill, kan, orkar ha känslor för mig?
Fan, jag har aldrig känt mig så värdelös och icke älskvärd som jag gör precis just nu..

Jag måste bara fundera ut ett sätt att få tiden och tankarna att gå...

2009-05-28T07:27:00.002+02:00

Nu kommer det att vara lite neggovarning här på bloggen. The shit has hit the fan skulle man kunna säga. Kulmen verkar vara nådd. Det ser mörkt ut och jag kommer att behöva klottra ner mina tankar big time.
Men att läsa (och kommentera) är ju valfritt så känns det tugnt och svart så är man ju välkommen att klicka sig vidare till nästa vattenhål. Men en varning kan vara på sin plats...

Nu behöver han fundera över om han ska fortsätta 'älska' mig. I alla fall så fick jag det intrycket sist. Efter senaste tystnaden så frågade jag rent ut;

- Är vi Ok H? Ska vi fortsätta...
- Vet inte...fundera lite..

Något måste ju vara helt galet om han behöver fundera på om han ska tycka om och älska mig. Och kan man verkligen välja bort...?
Och väljer han mig. Är han ens värd mig då?

Blir det så att han under tiden han måste fundera, hittar någon annan lek-kamrat och sen upptäcker att det är mig han saknar och älskar (vi har varit där förr) så tror jag nog att jag betackar mig den uppmärksamheten and call it quits!

Jahapp

2009-05-23T22:53:00.001+02:00

Så fort jag säger något som inte passar så slutar han att prata med mig (via sms)
Hur länge ska vi ha det så här?

On/Off

2009-05-20T18:51:00.004+02:00

Det är mer On än Off just nu.
Vi trasslar, vi grälar (mer än nånsin) vi tjafsar, vi älskar och vi 'hatar' .

Han velar och jag tvivlar. Never ending story som det verkar.
Det senaste som diskuterades, ja, eller det han diskuterade va frågan vara eller inte vara.

Jag kan inte vara utan dig...MEN...jag vill vara singel. Jag vill vara fri.

Som jag ser det så vill han ha tillgång till mitt hjärta, ha mig där forever, men inte 'äkta' mig
Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag ska uppdatera och berätta vad som hänt...
Men inte idag. Inte nu. För nu ska jag hoppa i duschen och bege mig..ja precis..hem till honom...

Sömnlös

2009-05-19T01:48:00.002+02:00

Jag kan inte sova. Jag kan inte 'stänga' av.
Så vad gör jag?

Jo, jag surfar runt på facebook...in och ut på sidor där jag egentligen inte vill vara.
På sidor jag egentligen inte vill titta på.

Vänners vänners vänners vänners...

Ja ni hajjar va?

Hoppsan

2009-05-11T21:37:00.003+02:00

Precis när jag skrivit en kommentar i Fröken framtids blogg om att ta avstånd, inte visa intresse, att man då plötsligt blir intressant igen, så kommer ett mess...

Tja...hur är det? Allt bra?

Ehhh?

Så jag svarar

Naa..det rullar på *L Själv då?

Inget svar. Underligt.

Yes!

2009-05-11T21:12:00.003+02:00

Jag är stark. Jag är ju faktiskt det.

Jag kan verkligen klara det här. Det gör mig lycklig. Känslan peppar mig till att uthärda =)
Jag har inte sett eller hört ifrån honom sen messet gick iväg.
Jag hade förstås inte räknat med det, men det som förvånar mig är att jag inte ens orkar bry mig. Och suget efter att skicka iväg nåt finns inte.
Ha! Där fick du din mes. Din fegis. Din pissråtta

Du ska aldrig mer få chansen att kontrollera mig !!
Catch me if you can...
Jag kan också spela det här spelet.

Making a Stand

2009-05-10T10:36:00.004+02:00

Nu så har jag äntligen bestämt mig. Jag tar smärtan. Jag tar dagarna som dom kommer. Blir lite som att sluta röka. Bara bestämma sig =)

Efter mailet med mitt hjärtas röst så tystnade allt. Historien upprepar sig och han sluter sig. Men jag fick svar. Inte riktigt de svaren som jag hade förväntat mig, en ändå.
Nu fick jag veta att hans dörr var för alltid stängd för förhållanden och att han kände det som om jag försökte tvinga in honom i något sånt.

Jaha, så det var där skon klämde??
Han trodde att jag trodde att han sa och menade att jag menade..blablablabla

Sen uppstod kaos. Nähä? Jooo precis. För som vanligt så stack strutsen ner sitt huvud i sanden och ignorerade mig totalt. Sånt gör mig rasande.
Och det sista som hände var att jag lät skicka ett sista sms :

Jag är så jävla lessen för att jag förstör ditt liv. Verkligen. Allt känns som om det vore mitt fel! Jag lämnar dig åt ditt 'öde' och går min egen väg. Jag hoppas du följer ditt hjärta och finner vad du söker .. och att du tar kontakt med mig om du känner att du vill älska mig igen. Jag vill ha dig i mitt liv. Lev väl min älskade. Jag älskar dig för den du är och jag vill att du hittar mig..

Vi får väl se hur lång tid det tar innan han träffar en ny...
och reggar sig som
"i ett förhållande"
på fb...shit alltså...vilket cirkus !!!

Lättat hjärta = tystnad

2009-05-09T21:29:00.001+02:00

Så där.
Nu har jag följt mitt sunda förnufts röst och lättat mitt hjärta. Resultat? Total tystnad !! Förvånad? Nej, inte ett dugg! Men jag gjorde det i alla fall *nöjd*

Madness ?

2009-05-05T17:46:00.000+02:00

Gotta stop this madness innan jag fastnar ordentligt, blir
akterseglad och drunknar i min känsla av otillräcklighet

Ge mig vind i seglen, åror eller en flytväst.
Släng mig en livboj, räck mig en livlina. Bogsera mig
Jag behöver något som hjälper mig att ro allt i land.
Något som hjälper mig att navigera i känslostormen

Lika bra att inse att jag seglar ensam
För vad väntar jag på egentligen?
Bevis?

Pay up or get lost

2009-05-03T16:03:00.004+02:00

Hur tänker du egentligen? Så fort jag kommer lite för nära så stänger du dörren. Mitt framför näsan på mig. Jag blir så osäker på var jag har dig och det hela slutar i något slags kaotiskt känslostormande crescendo där allt skit kommer på en gång. Sms på sms går iväg. Och för varje uteblivet svar svartnar mina tankar mer och mer. Jag står maktlös, helt apatiskt oförmögen att fungera. Jag vill att du hjälper mig. Jag vill att du antingen släpper in mig eller låser dörren helt.

Jag vill bromsa och kliva av den här berg-och-dal-banan nu.

Du pendlar mellan valen medan jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Det låter kanske krävande men i nuläget behöver jag bekräftelse. Det har hela tiden handlat om dig och dina behov. Men jag då? Jag har hitintills inte ställt några som helst krav förutom 100% ärlighet och mjölk till kaffet. Men det kan väl ändå inte betyda att mina behov ska uteslutas helt? Jag vill inte ställa krav men min kärlek behöver också näring. Får den inte det så slocknar den och dör ut..

Jag har lagt fram önskemål. Saker jag skulle vilja göra med dig. Saker jag skulle vilja att du gjorde för mig. Du har lovat mig, helt på eget bevåg och utan press, att du ska göra vissa saker för mig. Dessa löften har skett på fyllan. Du har sagt att du ska bevisa det för mig när du är nykter. Jo, snacka går ju. Mitt förtroende för dina kärleksförklaringar är minst sagt sargat och kantstött. Men det finns fortfarande hopp. Om du bara kunde inse vad det skulle betyda för mig och om du vill rädda oss från undergång så kanske du faktiskt skulle infria de löften du gett mig. Jag tänker inte be dig. Jag tänker inte fråga. Men jag tänker tala om för dig vad jag känner inför allt det här. Det är dags att du får veta och ta ställning.

Vad som än händer. Hur det än slutar, så kommer jag alltid att älska dig.
Kanske inte på samma sätt som jag gör nu. Men jag kommer alltid att älska dig

Start talking or start walking

2009-04-30T07:28:00.001+02:00

Öppna käften nångång… du kommer att förlora mig om du inte börjar öppna dig mer. Det här jävla tiga-ut-varandra-spelet är så fruktansvärt jobbigt. Jag orkar helt enkelt inte. Jag vill inte hålla på att gissa, tänka, fundera ut hur du mår för dagen, eller vad du känner och vill. Börja snacka nu, eller dra åt helvete ur mitt hjärta

Lycka

2009-04-12T20:02:00.001+02:00

Sitter vid min bärbara hemma hos honom och skriver.

Känner mig älskad
Känner mig önskvärd
Känner mig nöjd

Bakvänd psykologi ?

2009-03-18T19:55:00.002+01:00

Idag kändes det verkligen som om våren är på väg. Idag känner jag mig starkare än på länge.

Jag lever fortfarande efter mottot 'jag bryr mig inte..'
Lite kylig, inte för på. Inga frågor. Låter honom berätta det han vill berätta.
Och då ska gudarna veta att orden flödar. Det är precis som om han undrar varför jag inte frågar. Men jag tycker som jag alltid tyckt; vill jag veta så frågar jag och då förväntar mig ärliga svar. Eftersom hundra % ärlighet är dealen. Annars låter jag bli.
Nu låter jag bli. För jag inte veta. Då berättar han.
Underligt hur vi människor är funtade. Nåja, jag lyssnar, och när det kommer något jag inte mår bra av att veta så talar jag ärligt om det. Säger helt enkelt att det där är för mycket information för mig.
Det funkar...for now =)

Jag sa..

2009-03-12T18:47:00.003+01:00

Jo jag vet att jag sa att jag skulle låta saken bero. Och det har jag gjort till den grad att jag inte tagit upp saken till diskussion igen. Jippi mig, klapp på axeln.
Jo tjena vad duktig jag känner mig..inte! för jag skickade iväg ett sms med frågan:

Arg?

Det är ju för fan lika med att säga att det är jag som gjort fel och härmed ber om ursäkt
Stupidstupidstupidfool

Igen och igen

2009-03-11T20:13:00.006+01:00

Plötsligt blir han sådär igen. Hamnar inom sitt slutna skal och vägrar släppa in mig. Det börjar alltid på samma sätt varje gång; vi har det bra...
Idag sa jag ingenting som jag inte brukar säga. Inte mig veterligen iaf. Skrev en kort 'dikt' som han läste och sen va allt igång.

-Hmm..du pratar som om vi vore ihop..säger han
-Va? Vadå? Va sa jag nu då?

- Snälla rara...flippa inte ut..
-Jag flippar inte. Men jag betackar mig från att hela tiden få höra att jag är älskad men inte önskvärd. Låt mig slippa det är du snäll. Jag vet vad som gäller..

Inga svar. Ingenting.
Och precis så här brukar han bli när vi kommer för nära.
Han skjuter mig ifrån sig. Den här gången tänker jag låta allt bara vara för jag orkar inte ursäkta mig mer. Jag orkar inte köra alla försvarstal igen. Jag orkar inte be om ursäkt, nej fel, jag ska inte behöva be om ursäkt för min existens i hans liv. Vill han inte ha mig där så slipp då.

Bästa vänner vs Kärlekspar

2009-03-03T17:32:00.004+01:00

Han är definitivt min bästa vän. Jag älskar honom så...
Jag vet att han älskar mig också, fast jag är numera osäker på hur.

Hans sätt att tilltala mig har förändrats.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på hur, men förändrats har det helt klart.
Hans händer agerar annorlunda.
och hans sätt att se på mig har också förändrats.
Blicken är mer intensiv och han håller fast den i evigheter.

Nu är det oftast jag som måste vända bort blicken för jag blir nästan generad...

Lycklig panik

2009-02-26T22:33:00.002+01:00

Han har verkligen fått en knäpp...
Han är så underbar mot mig så jag vet snart inte vart jag ska ta vägen

Fredag

2009-02-20T18:47:00.002+01:00

I kväll ska jag inte tänka på nåt annat än mig själv.
Jag känner mig glad, lugn och positiv.

En soft fredag med tjejerna på puben.
Jag har egentligen inga worrys what so ever =)

2009-02-16T20:18:00.004+01:00

Han skrev mig en kärleksång.

Livet är gott att leva just nu =)

Sista gången

2009-01-25T23:12:00.000+01:00

Du borrade in ditt huvud i mitt bröst,
jag kände styrkan i dina armar när du omfamnade mig
Mina läppar mot din panna
Jag lyssnade till din röst så stillsam och sorgsen
jag kunde känna hur tiden lämnade mig

Jag ville inte att du skulle släppa taget
Jag ville vara förlorad där i din famn
Jag hade kunnat stanna för evigt.

Men ingenting varar för evigt,
Allt underbart är kort
Jag får leva med mina minnen
för hur kan jag nånsin glömma?

2009-01-20T19:24:00.009+01:00

Bli inte upprörd. Ifrågasätt inte! Vad du än gör så gör inte just det.
Det är precis sånt som han avskyr.
Det är precis just det som får honom att blocka eller logga ut. Ifrågasätt inte…

Det går upp och det går ner, men i det stora hela så går det bra!
Jag är tillbaka på hans MSN. Det tog inte så många dagar innan jag hamnade på hans lista igen. Och jag bestämde mig för att låta allt rinna av mig Jag bryr mig inte mentaliteten verkar fungera. För det mesta.

I fredags var jag där.

Jag informerade honom nån dag innan att nu måste det här få ett slut.
Jag kan inte fortsätta att älska honom på "det sättet". Jag orkar inte det.

Och han sa att han skulle träffa en ‘ny tjej’ på söndan.

Så vi bestämde oss för att lägga allt groll åt sidan och se framåt.
För vänner måste vi vara.
Så jag åkte dit.
Vi umgicks.
Vi pratade en massa men vi rörde inte varandra mer än på ett vänskapligt vis.
Jag sov över.
Vi hade inte sex.

Och vet ni?

Det kändes så jäkla bra. Jag var inte ens sugen på att ligga med honom.

Sent på lördagkvällen fick jag en vänförfrågan på facebook.

Fan

Jag ville inte acceptera.
Jag vill inte se vad han gör, vem han addar.
Jag vill inte veta.

Men jag accepterade. Såklart.

Jag vet att han inte kom iväg på nån dejt i söndags. Han vet inte att jag vet. Han vet inte att jag kan se honom online på andra ställen. Andra sajter. Jag känner mig så jävla patetisk!

Jag vill verkligen inte veta, undra, grubbla. Ändå sitter jag här nu och stirrar mig blind på hans offlinegubbe på MSN och undrar om dejten blev av idag istället.. ?? För han har inte svarat på mina två sms idag…

Nä jag orkar verkligen inte.

Fixar jag inte det här inom ett par veckor så tar jag bort honom överallt. Punkt

Broke[n]

2009-01-15T23:59:00.002+01:00

I´m so broke ... I can´t even pay attention

My mind is falling to pieces - broke[n]
My heart is falling a part - broke[n]
My money´s gone - broke[n]

Suck it up and keep movin´

End Of An Era

2009-01-11T11:55:00.002+01:00

Idag är en ny dag
Tack och lov

Nu känns det rätt hyfsat. Jag kommer att överleva, ingen tvekan om den saken.
Nu när 2008 äntligen är över så finns det ingen anledning till att fortsätta i samma spår.

Jag, bara jag och ingen annan ansvarar för vad jag säger och vad jag gör.

Jag har möjligheten att välja hur jag ska reagera på saker och ting.

Och just nu har jag valt att inte spela med

Diionngg, diionngg, diionngg, diionngg !!

Dropparna faller av mig som vattnet på en gås

2009

2009-01-10T22:56:00.003+01:00

Har börjat.

10 dagar har förflutit och idag tog han bort mig från MSN och facebook.
HAN tog bort mig. Raderad.
Jag säger för mycket. För ärlig.
Det känns!

Så mina kära...det blidde inget bröllop *L*

Lika bra det eftersom jag redan bestämt att sluta älska honom för att komma vidare.
Vi får väl se hur jag lyckas med den bedriften..

Och imorrn. Imorrn fyller jag år.
Vilken början på året va?
Jaja, kan ju knappast bli sämre

2008

2008-12-31T15:20:00.004+01:00

Turns into 2009

Och gissa var jag firar mitt nyår?

Rätt
Med Honom.

Den där som jag så innerligt hatar att älska.
Och som jag lärt mig älska att hata.
Hur ska det här året sluta?
Antingen bråkar vi och går isär eller så friar han.

Visst är det underligt..

2008-12-27T23:21:00.001+01:00

..hur man lär känna sina löss på gången?!?

Vi sitter på olika platser. Han online..inte jag. Jag vill inte visa att jag sitter här ensam och liten när han är upptagen med sin dotter. Patetiskt, jag vet.
Jag skickade iväg ett sms

I wanna feel you..

Ett vanligt förekommande sms mellan oss. Ett slags hallå-se-mig-jag-vill-ses-imorrn-sms

Jag får inget svar. Han har varit lite kylig på msn ett par dagar, efter det att vi tillbringat 5 nätter ihop. 5 nätter, inte dygn...
Jag börjar såklart undra. Vad händer? Är det hans vanliga sätt att hålla sig undan för att slippa neka min önskan att ses...

Ja, vad säger man? Vem orkar med sånt här spel? Inte jag i alla fall. Jag är så innerligt trött på att vara så paranoid !

Pust

Snart så

2008-12-27T12:41:00.004+01:00

Snart är 2008 över. Thank God!!

Jag har aldrig någonsin kämpat så mycket med mig själv, mina känslor och mitt förnuft som jag tvingats göra under 2008. Kämpat med näbbar och klor för att inte drunkna i den djupa brunnen som jag av misstag hamnade i. Det hela kom som en överraskning för mig. Jag trodde inte att det var möjligt att hamna här. Jag trodde inte jag var kapabel att älska så grymt hårt och brutalt som det har visat sig att jag gör. Jag vill inte göra om det. I want some peace.

Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv, och äntligenäntligenäntligen vågar jag ställa krav. Jag har kommit till den punkten där jag insett att mina framtida känslor inte styrs av Dig, utan av Mig. Det känns befriande.

2009 kan bara bli bättre. I alla fall när det kommer till den känslomässiga biten.

2008-12-19T12:59:00.003+01:00

Om Du verkligen älskade Mig skulle Du vara hos Mig
Om Du verkligen ville ha Mig skulle Du komma efter Mig

Du ringer aldrig när Du är nykter. Du säger aldrig att Du älskar Mig när Du är nykter. Faktum är att Du aldrig gör eller säger ömma saker när Du är nykter.

Varningslampa? Ja, jag tror så.

Jag sa till Din bästa polare att jag börjat tröttna. Tröttna på att Du är som Du är. Tröttna på att följa Dina minsta fingervinkningar.
Jag tror att han berättade det för Dig.

Det är när Du kommer på Dig själv med att känna mer för Mig än Du bestämt Dig för, som Dina nycker startar. Det är efter långa underbara timmar i varandras sällskap, då Du säger att Du älskar mig, då Du säger att jag är bäst, då Du säger kan inte vara utan mig, som Du plötsligt förändras och vill träffa andra.

Som jag sa
Jag har tröttnat. Nu är det bara en tidsfråga innan jag överger Ditt sjunkande skepp och lämnar Dig åt Ditt öde. Du skulle bara våga komma gråtandes och ångra Dig då. Ha! Jag kommer att göra valet åt Dig. Bra va? Så slipper Du!

Orkeslös

2008-12-03T18:31:00.002+01:00

Jag vet inte hur jag ska reagera. Jag vet inte vad jag ska tro om allt det som sker runt omkring mig. Jag suger i mig varenda minut jag kan få fast jag vet att det är dödsdömt. Jag kommer med all säkerhet inte vara den som går. Jag vill inte lämna Honom. Även om jag vet att det vore det allra bästa. Snälla du-där-uppe-som-styr give me a sign !

Soppa på en...spik?

2008-11-18T20:16:00.002+01:00

Hon finns plötsligt med på hans vänlista på fejjan igen.

Han säger
hon skrev att hon ville prata..så då adda ja henne så hon fick prata..inge mer med det...

Varför då? Man kan prata med varann på facebook utan att adda..
Nu dröjer det väl inte länge förrän Han träffar lammköttet igen och vi är tillbaka på ruta ett. Svårt att vara positiv i ett sånt här läge. Det går inte. Jag blir så jäkla misstänksam eftersom Han varit oärlig i frågan tidigare...

Jag klarar inte mycket mer av den här soppan.

Det går bra nu...

2008-11-16T03:23:00.002+01:00

Plötsligt ser allt annorlunda ut.

Han har vänt.
Han hör av sig.
Han tar initiativ.
Han säger saker som

Everyone need something to hold on to....I wanna be the one for you

Vågar jag äntligen börja hoppas på att sagan som höll på att sluta i tragedi,
kanske,kanske kan bli sagan som blir sann?

Stiltje

2008-11-11T17:43:00.002+01:00
Just nu råder lugnet. Just nu har Vi det bra. Trots att det inte finns ett Vi.

-Du ger mig allt jag behöver

är orden som sägs just nu. Två helger i rad har vi varit oskiljaktiga. Bara ägnat oss åt varandra med korta inslag av andra människor. När mörkret faller ser saker annorlunda ut. När jag kliver in genom dörren så finns bara vi

Varför kan det inte vara på riktigt?
Varför känns allt som om det bara vore en dröm?

Jag gör mig redo att bli sårad igen, för jag vet hur det är. Hur det brukar vara. Vågar jag hoppas på att saker förändrats?

Helgen

2008-11-05T15:26:00.001+01:00
Helgen som var förändrar en del. Du har mjuknat en del. Jag vet inte om det beror på att jag öppet berättade om min väns starka, trygga famn, men åter igen så ville Du inte att jag skulle åka hem. Jag var hos dig hela helgen och vi hade inte tråkigt en enda minut. Konstigt hur det kan bli.

Du berättade att Du tagit bort Henne från Msn och facebook. Du sa nu fick det vara nog och att den enda anledningen till att Du behållt Henne var att hon va ung. Lammkött. Men inte ens ett bra ligg. Jag antar att Hon var lite för på. Men jag frågade inte. Jag frågade ingenting. Jag vill inte veta.

Frågorna stod Du för. Återigen så vaggades jag in i någon slags falsk förhoppning,en glimt av Din nyfikenhet över vad jag gör när Du inte är med.
Men innerst inne vet jag att Du snart är på jakt efter någon annan.
Och trots värmen, kyssarna, nätterna,alla jag älskar Dig så kvarstår det faktum att Du inte vill ha mig som Din

Jag har aldrig känt mig så ensam

Sommaren -08

2008-11-04T13:29:00.003+01:00
Då va Du med Henne. Hon den unga. Hon som inte var Jag.
Det lustiga var att jag accepterade förhållandet helt och fullt. När jag fick veta om Henne dog visserligen en bit av mig. Mitt hopp släcktes. Men jag visste nånstans att Du aldrig skulle överge mig.

Vi tillbringade nätter ihop. Ute på stan. I sommarnatten. Vi fortsatte träffas trots att Hon fanns. Men bara som vänner. Vi rörde inte varandra en enda gång under dessa nattliga äventyr. Du var Henne trogen och jag skulle aldrig ligga med en upptagen Man. Men spänningen fanns där. Kemin fanns där. Och känslorna

känslorna

dom starka

dom djupa

Det var nog under dessa nätter vi kom varandra närmast.

När augusti kom och Du gjorde slut med Henne ställdes allt mot sin spets.
Hur gör vi nu?
Det tog inte så lång tid innan vi var i varandras famn igen. Vi hade sex igen.
Men Du gav inte upp Henne. Du ville ha oss båda. I sängen men

Jag Delar Inte

Och kriget fortsätter, fortsätter och fortsätter...

No more

2008-10-26T18:56:00.000+01:00
Nej!
Sätter ner foten och säger
Nej!
Jag tänker inte ha dåligt samvete över det som hände igår kväll, i natt, i morse.
Nej!

Du har gjort värre saker, oftare.

'Eller inte' har så rätt i sin kommentar. Om jag spelar med öppna kort, är ärlig mot Min Vän så behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag söker en trygg famn.
Och jag vet att han vill mig väl. Det är mer än man kan säga om Dig!

No more

Trygg i vännens starka armar

2008-10-26T10:00:00.000+01:00
Han ligger fortfarande och sover i min säng. Ett fd KK har entrat mitt liv igen.
Det värsta är att jag känner lite ångest över att jag tröstar mig hos nån annan. Ångest gentemot Dig. Ångest över att jag utnyttjar min väns starka och trygga famn.
Han vet om Dig. Han vet att Du finns, lite om vem Du är.
Men han vet inte hela sanningen...

Det gör ingen

Jo tack,det är bra...

2008-10-22T18:06:00.002+02:00
Finns det nåt värre än när man söker kontakt och frågar hur e läget? Och får till svar Jo tack, det e bra.
Ingen motfråga. Det sårar mig att man bara duger när det vankas fylla.
Bara när han är full.
Bara när det passar fanskapet.
Ja, jag kallar honom så, trots mina känslor, för jag har nämligen kommit underfund med att jag oftare är arg och besviken på honom än vad jag är glad över att han finns...

Återigen har vi kontakt och återigen mår jag piss !
Så varför gör jag så här?
Varför tillåter jag mig styras?

Jag försökte verkligen att låta bli. Jag ville inte träffa honom igen. Inte på det sättet som var. Men han vet att jag känner mig halv utan kontakten med honom. Han vet så väl vilka knappar han ska trycka på! Och han gör det. Ideligen. I helgen sågs vi efter det att han ringt och sagt sina vanliga jag saknar dig och jag älskar dig. Och han fick sin vilja igenom igen. Det är precis som om hela mitt liv runt om mig stannar när han hör av sig och spottar ur sig sina ynkelskrynkel skäl till att vilja ha mig i sitt liv. Jag sa
visst, vi kan ses, men no sex. blir bara trubbel och jag vill inte förlora dig som vän
Jomen tjena !

When will I ever learn?

Die, die my Darling

2008-10-13T23:12:00.002+02:00
Don´t say a single word

Nu är det krig igen. Jag visste att det skulle bli så här. Jag visste att jag inte borde träffat honom. Men jag är så svag för hans sätt att närma sig mig.
Nu måste jag börja om.

Igen

Pang

2008-10-11T11:23:00.003+02:00
Så kom den dagen när han träffade en annan. Jag kände på mig att det var nåt för han ville inte ses under hela helgen trots att han var ledig. Mycket ovanligt. Så jag frågade helt enkelt om det var nåt som jag behövde ta del av, och då kröp det fram att han träffat den här tjejen. Han fick det att låta som om det vore ett X.(vit lögn nr.1)

- Vi träffades i fredags, efter ett, två år igen..

Min värld rasade samman. Jag trodde aldrig, inte ens i min vildaste fantasi, att jag skulle reagera som jag gjorde.

Jag grät

Floder

Men jag var ju tvungen att inse att så här var det, och så här fick det bli. Det här va i slutet av maj -08
I början av juni reggade han sig som 'i ett förhållande..' på facebook.
Jaha, sådär ja, NU duger det att ha ett förhållande.
Med henne.
Inte med mig.
Så vad var problemet.
Åldern? (jag är äldre än honom)
Utseéndet? (Nä, han tycker jag är en naturlig skönhet)

Jag slutade höra av mig. Jag försökte hela mig själv och jag lyckades ganska bra. Jag menar, jag visste ju vad jag gett mig in på och den som ger sig in i leken får leken tåla.
Så kom samtalet. Fyra veckor senare. Efter lite 'väder-och-vind-hur-mår-du'

- Jag saknar dig och jag älskar dig fortfarande..jag vill inte vara utan dig!

Jag svarade lite kyligt

- Jahadu, det säger du?

Mycket kröp fram under det samtalet, men jag undvek hela tiden att tala om vad jag kände, vad jag gjorde, hur jag hade haft det. Jag ville inte ge honom den tillfredsställelsen. Till slut blev det oundvikligt

- Älskar du mig fortfarande??
- Hmm...ja, det gör jag. Jag älskar dig fortfarande!
- Vad ska vi göra åt saken då?
- Vadå vi? Jag kan inte göra ett skit åt den saken. Jag står maktlös i den här frågan

Med dom orden i sitt öra ursäktade han sig och sa

...att han måste...vi får höras sen...

Och jag hörde hur hårt orden hade tagit. Jag hörde hur hans röst höll på att rasera. Men det fanns inget jag kunde göra. Återigen stod jag på ruta ett och alla såren var vidöppna igen

Så maktlös

Same, same, but different

2008-10-07T17:55:00.002+02:00
Jag är svag. Jag erkänner!
Jag erkände att jag saknar..

Jag ger vika för ingenting.
Jag ger vika för minsta invit.
Jag ger vika för Dig!

Stupidstupidstupidstupid little girl ! Eller kanske inte?!

- Vi måste reda ut det här..Vi kanske kan fortsätta ses. Du bestämmer om det ska vara med eller utan sex..

Jag sa ja

Innombords skriker mina sinnen NEJ!!
Innombords vet jag att jag inte borde!
Innombords vet jag att det bara blir som förut. Ingenting har förändrats.
Samtidigt så vill jag ge Dig en chans.
Jag vill inte kriga. Jag lägger ner mina vapen och slutar slåss.
Om vi inte kan vara vänner så märker vi det snart nog och då får vi göra något åt saken. Men än så länge vill jag bara ha vapenvila. Snälla ge mig ro, jag går sönder

Etikett

2008-10-06T17:43:00.000+02:00
Vi fortsatte som tidigare. Ett 'öppet' förhållande med 100% ärlighet. Om vi va med någon annan så skulle det fram direkt. Vi sågs. Vi kände. Vi pratade.
Efter någon månad tog vi upp frågan igen. Frågan om vad vi var. Vilka vi skulle vara med varann.
Han ville inte ha nån jobbig kärlek, och han ville inte ha ett förhållande.

Jag ställde frågan

- Måste vi ha en etikett på det vi är, kan vi inte bara vara vi?

Dagen efter kom ett SMS

Tack för att du finns...

Feel me baby

2008-10-01T21:14:00.002+02:00
När långfredan kom fick jag inte åka hem.

- Jag tänker hålla dig kvar här. Du får inte åka hem. Stanna hos mig..

Det blev början på en ny era

Han var bakis som fan och min hjärna jobbade febrilt med att försöka sortera det som hänt under fullmånen. Jag vågade inte närma mig ämnet och tänkte att det kanske va bäst om han fick göra det själv. Påskafton kom och middag hos Mor & Far väntade. Han fick mig att lova att jag skulle komma tillbaka, vilket jag naturligtvis gjorde. På söndagen tog vi en lång promenad runt stan, och på vägen hem bestämde vi oss för att besöka Chinan där han bor. Väl där åt vi, skrattade och drack öl. Han såg plötsligt underligt sorglig ut. Då la jag in stöten och frågade

- Varför sa du att du älskar mig?
- För att jag gör det..
- Men du älskar mig inte på det sättet. Och man får inte säga så hur som helst..!
- Nä, klart man inte får..
- Men du sa det som om du verkligen menar det. Varför? Du får inte säga så till mig om du verkligen inte menar det
- Men jag kanske gör det...

Det där jävla ordet kanske får mig att må illa. Det säger varken bu eller bä.
Han sa att han inte visste. Inte visste vad han ville eller skulle känna.

Varför måste vi alltid krångla till allting för?
Varför göra det svårare än vad det behöver vara?
Varför kan vi inte bara tillåta oss att känna?

2008-09-30T21:20:00.002+02:00
Mina tankar är giftiga. Jag vill hämnas. Jag har tänkt att om han ringer ska jag slå tillbaka. Hämnden har grott i mig i samma takt som ilskan växt. I torsdags ringde han: Precis som jag hade förutspått. Löning, några öl innanför västen.

- Så vad händer??
- Vad menar du? Här händer inte så mycket...Jag försöker sova..
- Jag menar, vad händer...har du amputerat mig eller va fan är det frågan om? Jag vill veta sanningen

Jag kände mig som en treåring i sandlådan som fråntagits sin spade och som nu skriker rakt ut efter upprättelse.

- Du har inte förstått varför jag är arg på dig va?
- Hmm
- Ja, du ska få sanningen.. Jag har amputerat dig för du ljög mig rätt upp i ansiktet!

Jag undrar så vad som far igenom en sån reptilhjärna!? Jag undrar varför man väljer att ljuga för någon man påstår sig tycka om och älska. Rädsla? Ja, jag tror så..

Jag undrar vad han är rädd för.
Mig eller sig själv?
Sina eller mina känslor?
Det förflutna eller framtiden?

Jag lär aldrig få svar på mina frågor

2008-09-27T21:31:00.003+02:00
Vintern rasade utanför fönstet. Ytterligare nån månad hade gått sen 'den' natten. Plötsligt fick vi för oss att hämta lite luft. Det var mitt i natten, fullmåne och snö på marken. Skärtorsdag. Vi gick, pratade, skrattade, hade söbollskrig coh mulade varandra. Det var magiskt och när jag la mig på marken för att göra en snöängel så gav du mig den där blicken. Den där blicken som jag inte kunde vara utan. Den där blicken som sa mer än tusen ord. När du hjälpte mig upp så drog du mig varsamt nära dig och sa

-Vet du?!
-Nääee
-Jag älskar dig..

Jag älskar dig!! Jag älskar dig?? Vad menar han??, var min första tanke.
Jag blev alldeles förvirrad eftersom du sagt att du inte kände så för mig...du bara kompisälskade mig ju
så jag svarade:

- Jamen det visste vi ju redan. Att du älskar mig på ditt lilla vis, hahaha

- Hmmm...mmm, just det
var allt han sa

Än idag så undrar jag vad som skulle ha hänt om min reaktion varit annorlunda. Tänk om jag svarat Jag älskar dig också. Undrar om det kanske var det du ville höra. Undrar vart vi hade stått idag.

Det får jag aldrig veta

Don´t mix

2008-09-25T18:43:00.006+02:00
Vi tillbringade hela helger ihop. Jag kunde komma på fredag kväll och lämna dig måndagmorgon klockan 6. Vi hade aldrig tråkigt. Vi gjorde saker som man normalt inte brukar göra, tog nattpromenader genom stan, spelade sällskapsspel långt in på småtimmarna, marathonsnackade, eller kolla film efter film bara för att kommentera sönder karaktärerna.
Det verkade som om vi aldrig skulle få slut på saker att göra tillsammans.
Efter ett och ett halvt år gjorde vi fortfarande saker som spelade gitarr och sjöng, drack vin och skrattade, dansade i köket, hånglade och hade sex

Hade sex

Det va ju det som ställde till det hela.
Vi skulle vara så bra för varandra utan sex. Att ha sex med en av sina närmaste vänner är ödestigert.

Jag kommer aldrig att göra om det misstaget

je regrette rien

2008-09-23T17:58:00.007+02:00
det va inte meningen att trilla dit. jag hade inte planerat det hela, det bara blev så. och jag antar att det är så det brukar gå till..
från början var vi bara kompisar, bra sådana. men när sex kom med i bilden förändrades saker och ting. i början va allt bara bra, vi hängde, knullade och skrattade hej vilt. det var april -07. mot sommaren började du förändras. du hamnade i en 'svacka' som vi snabbt tog oss ur, sen en till som va lite mer långdragen. jag antar att det hela hängde ihop med att våra känslor för varann förändrades. vi hade ju bestämt att den här relationen inte skulle sluta i att vi blev ett par. du ville ha det så. och jag med. trodde jag då.
sommaren -07 är en av dom värsta somrar jag varit med om när det gäller kärlek, sex, parförhållande och vänskap. knappt någon kontakt alls, bara korta sms. hösten kom och vi hittade tillbaks till varann. eftersom vår vänskap byggde på ärlighet så berättade du om henne, det där one-night-standet du hade under sommaren. det gjorde mig inget, för jag inbillade mig att du faktiskt inte var så viktig för mig. hösten gick och vintern kom. julen, nyår -07-08... du presenterade mig för ett par av dina bästa polare, vi va liksom ett. kompletterade varandra till 100% . du var som jag, fast man. jag var som du, fast kvinna. vi var varndras motpoler, pluspoler, minuspoler, men vi var aldrig ett par. så kom den natten feb -08 då jag bekände färg. då jag sa vad jag kände. då jag sa
- jag älskar dig...jag vet inte varför, men jag älskar dig .
det blev tyst en stund sen lutade du dig över mig och sa stilla...
- jag älskar dig också, men inte på det sättet.
du kunde lika gärna ha slagit mig i magen, så ont gjorde det. det hade varit bättre om du inte sagt nåt alls, för jag hade inte förväntat mig ett jag älskar dig tillbaka, jag förväntade mig ingenting av dig.
hur som helst så var det då vi tog upp ämnet första gången. då jag bekände färg.
och jag ångrar mig inte

jag ångrar ingenting

Varför?

2008-09-21T18:44:00.000+02:00
Skickade just iväg ett sms

Jag älskar dig . .

Varför gör jag så? Jag vet ju att du inte kommer att svara. Även om du kände likadant så skulle du ändå inte svara. Så varför gör jag så? Jag bara skadar mig själv ! Jag måste sluta upp att skada mig själv

What goes around comes around

2008-09-21T11:05:00.000+02:00
Du gör fortfarande så fruktansvärt ont.
Trots att Du aldrig varit 'min' så känns det som om en del av mig är borta.

Amputerat

Jag kan t.om känna Dig på min hud, och det gör ont.

Så ont

Ingenting

2008-09-20T21:43:00.000+02:00
Ingenting

Det finns ingenting mer du kan göra
Ingenting som inte redan är sagt och gjort
Skadan är för längesen redan skedd

Klumpen i min hals vägrar att ge med sig

Det finns ingenting mer jag kan göra
Ingenting som inte redan är sagt och gjort
Skadan är för längesen redan skedd

Tagen för given utan respekt och ödmjukhet

Like it or not

2008-09-20T21:14:00.000+02:00

...here it goes.

Jag vet vad jag måste göra. Jag vet iaf vad jag bör göra.
Jag måste ta mig ur det här. Jag har trasslat in mig i ditt nät och jag måste till varje pris ta mig ur. Det här blir min början, mitt mitt, mitt avslut. Härmed startar jag min avvänjning från dig.

Punkt