Cut me free ...

Jag var tvungen att vara elak igår. Jag gjorde bara det som jag kände var bäst för oss. Jag har väntat i veckor. Du klarade inte testet. Om du hatar mig så går det fortare över..! Förlåt. Jag älskar dig vansinningt mycket..

Men

Vi ingick ett avtal sist. Vi lovade varandra vissa saker. Jag skulle inte älta gammalt och tjafsa och du skulle bättra dig på vissa punkter ..
Jag har väntat på en förändring .. Väntat på att Du ska tycka att min önskan är viktig. Väntat på ett "jag älskar dig" nyktert - rakt upp och ner - inga krusiduller. Men Du kan inte säga det och då vacklar jag, känner mig osäker och oälskad
Och när jag nu "krävde" , önskade och ville så siktade Du mot hjärtat och sköt ett stort hål i det, la ringen på bordet och övergav mig .. igen!
That hurts så mitt beteénde, kall, elak och okänslig blev ett försvar mot veckors intryckta känslor ..

Jag höll i alla fall min del av avtalet .. Jag har försökt älska Dig utan gränser och inte tjafsa, ha "åsikter", älta .. tills igår .. då kom det upp till ytan igen ..

Visst! Epic Fail by Me .. But hey! Även jag blöder om Du skär i mig =(

Loser

Hans födelsedag. Ett år äldre.

Och jag märker redan tendensen på panik. Inte jag. Han!
Åldersnojjan slår mig rakt i ansiktet. En käftsmäll. Ett wake-up-call
Ett sms mitt i natten skvallrar om att han ojjar sig över sin situation. Vad händer nu då? Blir jag dumpad för att rädslan knackar på och livet gör sig påmint?

Kam jag inte bara få älska i fred?