Mina tankar är giftiga. Jag vill hämnas. Jag har tänkt att om han ringer ska jag slå tillbaka. Hämnden har grott i mig i samma takt som ilskan växt. I torsdags ringde han: Precis som jag hade förutspått. Löning, några öl innanför västen.

- Så vad händer??
- Vad menar du? Här händer inte så mycket...Jag försöker sova..
- Jag menar, vad händer...har du amputerat mig eller va fan är det frågan om? Jag vill veta sanningen

Jag kände mig som en treåring i sandlådan som fråntagits sin spade och som nu skriker rakt ut efter upprättelse.

- Du har inte förstått varför jag är arg på dig va?
- Hmm
- Ja, du ska få sanningen.. Jag har amputerat dig för du ljög mig rätt upp i ansiktet!

Jag undrar så vad som far igenom en sån reptilhjärna!? Jag undrar varför man väljer att ljuga för någon man påstår sig tycka om och älska. Rädsla? Ja, jag tror så..

Jag undrar vad han är rädd för.
Mig eller sig själv?
Sina eller mina känslor?
Det förflutna eller framtiden?

Jag lär aldrig få svar på mina frågor

Vintern rasade utanför fönstet. Ytterligare nån månad hade gått sen 'den' natten. Plötsligt fick vi för oss att hämta lite luft. Det var mitt i natten, fullmåne och snö på marken. Skärtorsdag. Vi gick, pratade, skrattade, hade söbollskrig coh mulade varandra. Det var magiskt och när jag la mig på marken för att göra en snöängel så gav du mig den där blicken. Den där blicken som jag inte kunde vara utan. Den där blicken som sa mer än tusen ord. När du hjälpte mig upp så drog du mig varsamt nära dig och sa

-Vet du?!
-Nääee
-Jag älskar dig..

Jag älskar dig!! Jag älskar dig?? Vad menar han??, var min första tanke.
Jag blev alldeles förvirrad eftersom du sagt att du inte kände så för mig...du bara kompisälskade mig ju
så jag svarade:

- Jamen det visste vi ju redan. Att du älskar mig på ditt lilla vis, hahaha

- Hmmm...mmm, just det
var allt han sa

Än idag så undrar jag vad som skulle ha hänt om min reaktion varit annorlunda. Tänk om jag svarat Jag älskar dig också. Undrar om det kanske var det du ville höra. Undrar vart vi hade stått idag.

Det får jag aldrig veta

Don´t mix

Vi tillbringade hela helger ihop. Jag kunde komma på fredag kväll och lämna dig måndagmorgon klockan 6. Vi hade aldrig tråkigt. Vi gjorde saker som man normalt inte brukar göra, tog nattpromenader genom stan, spelade sällskapsspel långt in på småtimmarna, marathonsnackade, eller kolla film efter film bara för att kommentera sönder karaktärerna.
Det verkade som om vi aldrig skulle få slut på saker att göra tillsammans.
Efter ett och ett halvt år gjorde vi fortfarande saker som spelade gitarr och sjöng, drack vin och skrattade, dansade i köket, hånglade och hade sex

Hade sex

Det va ju det som ställde till det hela.
Vi skulle vara så bra för varandra utan sex. Att ha sex med en av sina närmaste vänner är ödestigert.

Jag kommer aldrig att göra om det misstaget

je regrette rien

det va inte meningen att trilla dit. jag hade inte planerat det hela, det bara blev så. och jag antar att det är så det brukar gå till..
från början var vi bara kompisar, bra sådana. men när sex kom med i bilden förändrades saker och ting. i början va allt bara bra, vi hängde, knullade och skrattade hej vilt. det var april -07. mot sommaren började du förändras. du hamnade i en 'svacka' som vi snabbt tog oss ur, sen en till som va lite mer långdragen. jag antar att det hela hängde ihop med att våra känslor för varann förändrades. vi hade ju bestämt att den här relationen inte skulle sluta i att vi blev ett par. du ville ha det så. och jag med. trodde jag då.
sommaren -07 är en av dom värsta somrar jag varit med om när det gäller kärlek, sex, parförhållande och vänskap. knappt någon kontakt alls, bara korta sms. hösten kom och vi hittade tillbaks till varann. eftersom vår vänskap byggde på ärlighet så berättade du om henne, det där one-night-standet du hade under sommaren. det gjorde mig inget, för jag inbillade mig att du faktiskt inte var så viktig för mig. hösten gick och vintern kom. julen, nyår -07-08... du presenterade mig för ett par av dina bästa polare, vi va liksom ett. kompletterade varandra till 100% . du var som jag, fast man. jag var som du, fast kvinna. vi var varndras motpoler, pluspoler, minuspoler, men vi var aldrig ett par. så kom den natten feb -08 då jag bekände färg. då jag sa vad jag kände. då jag sa
- jag älskar dig...jag vet inte varför, men jag älskar dig .
det blev tyst en stund sen lutade du dig över mig och sa stilla...
- jag älskar dig också, men inte på det sättet.
du kunde lika gärna ha slagit mig i magen, så ont gjorde det. det hade varit bättre om du inte sagt nåt alls, för jag hade inte förväntat mig ett jag älskar dig tillbaka, jag förväntade mig ingenting av dig.
hur som helst så var det då vi tog upp ämnet första gången. då jag bekände färg.
och jag ångrar mig inte

jag ångrar ingenting

Varför?

Skickade just iväg ett sms

Jag älskar dig . .

Varför gör jag så? Jag vet ju att du inte kommer att svara. Även om du kände likadant så skulle du ändå inte svara. Så varför gör jag så? Jag bara skadar mig själv ! Jag måste sluta upp att skada mig själv

What goes around comes around

Du gör fortfarande så fruktansvärt ont.
Trots att Du aldrig varit 'min' så känns det som om en del av mig är borta.

Amputerat

Jag kan t.om känna Dig på min hud, och det gör ont.

Så ont

Ingenting

Ingenting

Det finns ingenting mer du kan göra
Ingenting som inte redan är sagt och gjort
Skadan är för längesen redan skedd

Klumpen i min hals vägrar att ge med sig

Det finns ingenting mer jag kan göra
Ingenting som inte redan är sagt och gjort
Skadan är för längesen redan skedd

Tagen för given utan respekt och ödmjukhet

Like it or not

...here it goes.

Jag vet vad jag måste göra. Jag vet iaf vad jag bör göra.
Jag måste ta mig ur det här. Jag har trasslat in mig i ditt nät och jag måste till varje pris ta mig ur. Det här blir min början, mitt mitt, mitt avslut. Härmed startar jag min avvänjning från dig.

Punkt