Personligt

söndag, januari 25, 2009

Sista gången

Du borrade in ditt huvud i mitt bröst,
jag kände styrkan i dina armar när du omfamnade mig
Mina läppar mot din panna
Jag lyssnade till din röst så stillsam och sorgsen
jag kunde känna hur tiden lämnade mig

Jag ville inte att du skulle släppa taget
Jag ville vara förlorad där i din famn
Jag hade kunnat stanna för evigt.

Men ingenting varar för evigt,
Allt underbart är kort
Jag får leva med mina minnen
för hur kan jag nånsin glömma?

1 kommentar:

brinna eller försvinna sa...

hur är det? saknar dina ord. kram