Vi fortsatte som tidigare. Ett 'öppet' förhållande med 100% ärlighet. Om vi va med någon annan så skulle det fram direkt. Vi sågs. Vi kände. Vi pratade.
Efter någon månad tog vi upp frågan igen. Frågan om vad vi var. Vilka vi skulle vara med varann.
Han ville inte ha nån jobbig kärlek, och han ville inte ha ett förhållande.
Jag ställde frågan
- Måste vi ha en etikett på det vi är, kan vi inte bara vara vi?
Dagen efter kom ett SMS
Tack för att du finns...
Slutet av januari 2024
3 månader sedan
4 kommentarer:
Usch vad jag känner igen mig. Och lika mycket usch vad jag hatar att vi är med dom på deras villkor.
"kan vi inte bara vara vi"
med betoning på VI då såklart
Jag tror att vi försöker göra om det seriösa förhållandet till vad som nu passar dom att det heter för att vi så gärna vill ha dom, lite eller mkt, eller vad vi kallar det.
I mitt förra förhållande struntade jag i etiketten, jag tänkte att vi hörs ju varje dag, vi ses ofta, vad spelar det för roll vad vi har. Han var i sjunde himmeln, jag gav honom allt men krävde ingenting. Ha kakan och äta den. Gud så dum jag var!
Yes brudar, precis så här är det ju.
'Eller inte'
jag var oxå nöjd bara att få höra ifrån honom. Det va mig han ville träffa, det var mig han ville sätta på. Det måtte väl ändå betyda nåt? trodde jag i min enfald...
'S'
med etikett eller snarare avsaknaden av den menade jag att jag bara ville att vi skulle vara som vi var...bara vi..Han & Jag, Du & Jag. Varför ha ett namn på det vi gör? Eller är? För jag va som sagt nöjd bara jag fick träffa honom.Självklart ville jag inget hellre än att han skulle välja BARA mig, bli min, älska mig härifrån till evigheten...
Suck & Stön...va dum man är!
Skicka en kommentar