Mina tankar är giftiga. Jag vill hämnas. Jag har tänkt att om han ringer ska jag slå tillbaka. Hämnden har grott i mig i samma takt som ilskan växt. I torsdags ringde han: Precis som jag hade förutspått. Löning, några öl innanför västen.

- Så vad händer??
- Vad menar du? Här händer inte så mycket...Jag försöker sova..
- Jag menar, vad händer...har du amputerat mig eller va fan är det frågan om? Jag vill veta sanningen

Jag kände mig som en treåring i sandlådan som fråntagits sin spade och som nu skriker rakt ut efter upprättelse.

- Du har inte förstått varför jag är arg på dig va?
- Hmm
- Ja, du ska få sanningen.. Jag har amputerat dig för du ljög mig rätt upp i ansiktet!

Jag undrar så vad som far igenom en sån reptilhjärna!? Jag undrar varför man väljer att ljuga för någon man påstår sig tycka om och älska. Rädsla? Ja, jag tror så..

Jag undrar vad han är rädd för.
Mig eller sig själv?
Sina eller mina känslor?
Det förflutna eller framtiden?

Jag lär aldrig få svar på mina frågor