Svar på tal

Han älskar mig mot sin vilja.
Först ville han ses. Sen ställde han in det med ett;

..kommer bara bli tjafs känner jag..

Jag straffas alltså för att han inte vill, kan, orkar ha känslor för mig?
Fan, jag har aldrig känt mig så värdelös och icke älskvärd som jag gör precis just nu..

Jag måste bara fundera ut ett sätt att få tiden och tankarna att gå...

Nu kommer det att vara lite neggovarning här på bloggen. The shit has hit the fan skulle man kunna säga. Kulmen verkar vara nådd. Det ser mörkt ut och jag kommer att behöva klottra ner mina tankar big time.
Men att läsa (och kommentera) är ju valfritt så känns det tugnt och svart så är man ju välkommen att klicka sig vidare till nästa vattenhål. Men en varning kan vara på sin plats...

Nu behöver han fundera över om han ska fortsätta 'älska' mig. I alla fall så fick jag det intrycket sist. Efter senaste tystnaden så frågade jag rent ut;

- Är vi Ok H? Ska vi fortsätta...
- Vet inte...fundera lite..

Något måste ju vara helt galet om han behöver fundera på om han ska tycka om och älska mig. Och kan man verkligen välja bort...?
Och väljer han mig. Är han ens värd mig då?

Blir det så att han under tiden han måste fundera, hittar någon annan lek-kamrat och sen upptäcker att det är mig han saknar och älskar (vi har varit där förr) så tror jag nog att jag betackar mig den uppmärksamheten and call it quits!

Jahapp

Så fort jag säger något som inte passar så slutar han att prata med mig (via sms)
Hur länge ska vi ha det så här?

On/Off

Det är mer On än Off just nu.
Vi trasslar, vi grälar (mer än nånsin) vi tjafsar, vi älskar och vi 'hatar' .

Han velar och jag tvivlar. Never ending story som det verkar.
Det senaste som diskuterades, ja, eller det han diskuterade va frågan vara eller inte vara.

Jag kan inte vara utan dig...MEN...jag vill vara singel. Jag vill vara fri.

Som jag ser det så vill han ha tillgång till mitt hjärta, ha mig där forever, men inte 'äkta' mig
Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag ska uppdatera och berätta vad som hänt...
Men inte idag. Inte nu. För nu ska jag hoppa i duschen och bege mig..ja precis..hem till honom...

Sömnlös

Jag kan inte sova. Jag kan inte 'stänga' av.
Så vad gör jag?

Jo, jag surfar runt på facebook...in och ut på sidor där jag egentligen inte vill vara.
På sidor jag egentligen inte vill titta på.

Vänners vänners vänners vänners...

Ja ni hajjar va?

Hoppsan

Precis när jag skrivit en kommentar i Fröken framtids blogg om att ta avstånd, inte visa intresse, att man då plötsligt blir intressant igen, så kommer ett mess...

Tja...hur är det? Allt bra?

Ehhh?

Så jag svarar

Naa..det rullar på *L Själv då?

Inget svar. Underligt.

Yes!

Jag är stark. Jag är ju faktiskt det.

Jag kan verkligen klara det här. Det gör mig lycklig. Känslan peppar mig till att uthärda =)
Jag har inte sett eller hört ifrån honom sen messet gick iväg.
Jag hade förstås inte räknat med det, men det som förvånar mig är att jag inte ens orkar bry mig. Och suget efter att skicka iväg nåt finns inte.
Ha! Där fick du din mes. Din fegis. Din pissråtta

Du ska aldrig mer få chansen att kontrollera mig !!
Catch me if you can...
Jag kan också spela det här spelet.

Making a Stand

Nu så har jag äntligen bestämt mig. Jag tar smärtan. Jag tar dagarna som dom kommer. Blir lite som att sluta röka. Bara bestämma sig =)

Efter mailet med mitt hjärtas röst så tystnade allt. Historien upprepar sig och han sluter sig. Men jag fick svar. Inte riktigt de svaren som jag hade förväntat mig, en ändå.
Nu fick jag veta att hans dörr var för alltid stängd för förhållanden och att han kände det som om jag försökte tvinga in honom i något sånt.

Jaha, så det var där skon klämde??
Han trodde att jag trodde att han sa och menade att jag menade..blablablabla

Sen uppstod kaos. Nähä? Jooo precis. För som vanligt så stack strutsen ner sitt huvud i sanden och ignorerade mig totalt. Sånt gör mig rasande.
Och det sista som hände var att jag lät skicka ett sista sms :

Jag är så jävla lessen för att jag förstör ditt liv. Verkligen. Allt känns som om det vore mitt fel! Jag lämnar dig åt ditt 'öde' och går min egen väg. Jag hoppas du följer ditt hjärta och finner vad du söker .. och att du tar kontakt med mig om du känner att du vill älska mig igen. Jag vill ha dig i mitt liv. Lev väl min älskade. Jag älskar dig för den du är och jag vill att du hittar mig..

Vi får väl se hur lång tid det tar innan han träffar en ny...
och reggar sig som
"i ett förhållande"
på fb...shit alltså...vilket cirkus !!!

Lättat hjärta = tystnad

Så där.
Nu har jag följt mitt sunda förnufts röst och lättat mitt hjärta. Resultat? Total tystnad !! Förvånad? Nej, inte ett dugg! Men jag gjorde det i alla fall *nöjd*

Madness ?

Gotta stop this madness innan jag fastnar ordentligt, blir
akterseglad och drunknar i min känsla av otillräcklighet

Ge mig vind i seglen, åror eller en flytväst.
Släng mig en livboj, räck mig en livlina. Bogsera mig
Jag behöver något som hjälper mig att ro allt i land.
Något som hjälper mig att navigera i känslostormen

Lika bra att inse att jag seglar ensam
För vad väntar jag på egentligen?
Bevis?

Pay up or get lost

Hur tänker du egentligen? Så fort jag kommer lite för nära så stänger du dörren. Mitt framför näsan på mig. Jag blir så osäker på var jag har dig och det hela slutar i något slags kaotiskt känslostormande crescendo där allt skit kommer på en gång. Sms på sms går iväg. Och för varje uteblivet svar svartnar mina tankar mer och mer. Jag står maktlös, helt apatiskt oförmögen att fungera. Jag vill att du hjälper mig. Jag vill att du antingen släpper in mig eller låser dörren helt.

Jag vill bromsa och kliva av den här berg-och-dal-banan nu.

Du pendlar mellan valen medan jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Det låter kanske krävande men i nuläget behöver jag bekräftelse. Det har hela tiden handlat om dig och dina behov. Men jag då? Jag har hitintills inte ställt några som helst krav förutom 100% ärlighet och mjölk till kaffet. Men det kan väl ändå inte betyda att mina behov ska uteslutas helt? Jag vill inte ställa krav men min kärlek behöver också näring. Får den inte det så slocknar den och dör ut..

Jag har lagt fram önskemål. Saker jag skulle vilja göra med dig. Saker jag skulle vilja att du gjorde för mig. Du har lovat mig, helt på eget bevåg och utan press, att du ska göra vissa saker för mig. Dessa löften har skett på fyllan. Du har sagt att du ska bevisa det för mig när du är nykter. Jo, snacka går ju. Mitt förtroende för dina kärleksförklaringar är minst sagt sargat och kantstött. Men det finns fortfarande hopp. Om du bara kunde inse vad det skulle betyda för mig och om du vill rädda oss från undergång så kanske du faktiskt skulle infria de löften du gett mig. Jag tänker inte be dig. Jag tänker inte fråga. Men jag tänker tala om för dig vad jag känner inför allt det här. Det är dags att du får veta och ta ställning.

Vad som än händer. Hur det än slutar, så kommer jag alltid att älska dig.
Kanske inte på samma sätt som jag gör nu. Men jag kommer alltid att älska dig